bleep

Så, nu är jag äntligen färdig med nästa etapp i sagan om mitt liv.. ambulanssjuksköterskeexamen, världens längsta svenska ickegiltiga ord och ett helvete att klara av samtidigt som man ägnar sig åt tjänstgöring halvtid som i själva verket är fulltid natt.

Inget jag rekommenderar med andra ord, men jag har en känsla av att detta bara kommer att kännas bättre och bättre ju mer tiden får gå från och med nu.. Jag är stolt älskling, jag vet bara inte om det riktigt.

Nu kommer nästa stora utmaning för mig, samtidgt som det börjar bli dags för mig att förverkliga mina innersta drömmar från och med nu. Mer om detta i framtida antiblogg-inlägg.

Önska mig lycka till, kommer behöva det och glöm inte att skriva nåt, du som sitter där på andra sidan skärmen och undrar vad det är för sjuk jävel som sitter och knåpar ihop sådan här text på sin fritid.

Sin obefintliga fritid, måste jag tillägga, hur har jag kunnat gå med på att bli så här upptagen.

Kanske är det såhär det känns att vara vuxen.. Hur som helst, jag började den här resan för nästan 6 år sedan, och nu när jag står här framför besten så är jag rädd och vill helst göra något helt annat. Konstigt, men sant. Detta är utan tvekan bland det mest skrämmande jag kan tänka mig att utsätta mig själv för, men det är kanske därför jag gör det, för att ta tjuren vid hornen.. och bli bättre.

Jag går nu, men kommer nog börja skriva lite mer då och då nu, när jag har fått mitt liv tillbaka efter att det varit pantsatt i snart ett år.



"Nisse, det kommer en tjockis" - Sickan till vanhedens högra sko strax efter att de bägge badat i en vattenpöl


P.S. Nu kommer jag självfallet att ordna en ny namnskylt, där det står specialistsjuksköterska.. hur nördigt är inte det på en skala? D.S.

Kjell
Brell
Smäll
Fjäll
Häll
Fru Petrell
Skäll
Ställ
Lamell
Homosexuell
Kväll
Käll
Snäll
Formell
Internationell
Sensationell
Informell
Revbensspjäll
Sväll