bleep

Skulle handla en pizza i all hast här om dan, och sprang ner till hörnet här nedanför, Arosa. När jag kommer in genom dörren stod bagaren framför sin disk och sopade golvet.

- "Har ni öppet, eller?" Frågade jag undrande.

-"Do kom ju in eller hur" log bagaren.

Good point, Kjell var som vanligt lite för snabb för sitt eget bästa. "Jag tar en bussola, jag ska ta med den".

- "En bussola." Han sopade snabbt upp det sista på golvet och gick för att tvätta sina händer innan han ställde sig för att baka min pizza.

- "Vill do ha stora räka eller små? Därför att om jag tar stora räka jag kan bara lägga några annars jag går med förlost." Han gestikulerade och fortsatte: - "Därför ibland när jag gör Bossola och lägger några de säger jag är snål, men jag är inte. De har gott opp i pris va därfor."

- "Jasså, jo jag förstår de, men de är lungt, lägg på ett par stora bara, de blir bra så."

- "Okei, do vill ha stora? Okei."

Jag satte mig ner och bläddrade i en Hänt i Veckan medan jag väntade. Resten av den lilla men rymliga restaurangen, som precis blivit ombyggd, var tom. Efter en kort stund, så var pizzan klar och jag gick fram för att betala.

- "Var du kommer fron?" Frågade han medan jag stoppade in mitt kort i läsaren. "Do är inte svensk, va?"

- "Jag är halv, mamma är filipinsk och pappa svensk. Jag är från Stockholm men flyttade hit för snart 3 år sen för att plugga."

- "Jasså, vad vill do göra då?

- "Sjuksköterska" Svarade jag. "Hade tänkt mig att satsa på ambulansen längre fram."

Bagaren rynkade på pannan. "Oj oj, mycket tung jobb."

"Jo men det verkar väldigt intressant" Replikerade jag.

Bagaren nickade instämmande. "Jo visst. Man måste ha stor hjärta."

Jo det är fan sant tänkte jag och stannade upp. Träffande beskrivning faktiskt. En pizzabagare gav en bättre beskrivning av vad som krävs för ambulansyrket än någon av mina tidigare handledare gjort innan. Kul :)